calleboll

Just nu är jag sjukt sugen på liveband och öl. Helt plötsligt bara. Det skulle vara härligt såhär på en fredag, men jag är hemma. Vet inte riktigt varför. Jo, kanske är det lite för att jag ska ut till Sandhamn i morgonbitti. Kanske också för att jag vill spara mig lite till New York nästa vecka.

I helgen finns det en del jag borde göra inför resan. Men det kommer jag förmodligen inte att ta tag i. Okej, jag kanske tvättar lite kläder, och jag måste såklart hämta ut min jacka som är hos skräddaren, men annars prioriterar jag faktiskt skridskor, melodifest, salsa och fotografering. Och som sagt Sandhamn imorgon. Packa - det gör jag nog kvällen innan…

Salsakursen är superkul. Framför allt är det ju själva dansen som gör det, men jag gillar även alla olika karaktärer som man dansar med. Även om det är jag som för så kan jag ibland tycka att vissa tjejer är farligt duktiga på att förföra. Det kan vara allt från rodnande blonda finskor och unga söta hockeyspelare till rytmiska sensuella latinamerikanskor som alldeles för lätt får mig på fall. Det är i och för sig bara mitt fel. Jag måste bli tyngre på foten….

Tur att det också finns några riktigt sköna tanter att dansa med. De är helt underbara!

Jag vaknar till glädjerop från vardagsrummet. Sverige håller på att krossa Finland i hockey och självklart sitter hela familjen bänkade. Müslin är slut, men jag tar två honungsmackor istället och ser sista perioden med pappa och syskonen. När jag ska gå märker jag att det är 22 minusgrader ute. Exkursionen till Sandhamn jag ska hålla i på lördag blir extra intressant om det är så kallt dagarna innan, så jag går glatt till bussen, full med energi från det kalla vädret och segern mot finnarna. Solen strålar.

På jobbet hände väl sen inget speciellt utöver de vanliga skratten och sångerna med barnen. Jo, förresten. Två ganska stora (fylliga, plufsiga, fläskiga, mulliga - kärt barn har många namn) och ”farliga” tonårsgrabbar kunde inte låta bli att ge mig en ordentlig knuff i ryggen när de tillsammans med deras tragiska gäng passerade mig på skolgården. Jag måste faktiskt säga att jag blev överraskad. I vanliga fall skriker de bara “jävla bög”, “pedofil” och “sieg heil”. Jättefina pojkar…

Jag fick ett uppdrag idag också. Anders skickade ett sms om att jag måste se filmen Dog day afternoon innan vi åker till New York. Jag måste alltså få tag i denna Al Pacino-rulle från 1975 innan veckan är slut. Någon som har den?

WOW! Snön som faller blir fluffigt lätt som badskum på marken. Och bland alla singlande flingor sitter en lysande röd domherre i en buske. Hur fin kan en promenad med Dimma bli?

Igår kväll åt jag pizza med pappa och tittade på OS. Ni vet som det blir när far och son är ensamma hemma en fredagkväll. Men det är faktiskt kul att känna sig sådär onyttig och grabbig ibland. Jag är ju inte den som brukar titta på sport annars, men OS är verkligen skitkul, så då passar jag på.

Men idag är det lördag och melodifestivalen. Då känner jag mig plötsligt inte alls lika grabbig. Och innan den festen drar igång ska jag underhålla på en möhippa, kanske inte heller det grabbigaste man kan göra. Frågan är om jag hinner från möhippan i Hammarby sjöstad till Erika i Hägerstensåsen i tid. Tvär- och tunnelbana kan bli en segdragen historia i snöyran…

Konstigt. När jag stod vid spisen idag fick jag en intuitiv impuls av höstlängtan. Det var doften av smör i stekpannan som lyckades trolla bort mig till svamparnas högtid. Man kan fråga sig hur mycket man kan gilla hösten om man längtar efter den i februari. Lukter har verkligen en konst att ta fram starka minnen inom en när man minst anar det.

Nej, nu är det ju vår, vår och bara vår som gäller. Hoppas på lite vårkänslor när jag och Anders åker om två veckor. Springtime in New York…

För blåsigt för Sandhamn idag. Det blir städning och struktur hemma istället. I alla fall ett desperat försök.

Jag satte mig allra längst fram (på tant- och gubbplatsen) när jag åkte hem med sista bussen igår. Det kommer jag nog alltid göra i fortsättningen. Man har panoramavy ut mot natten, chauffören väcker en när man somnat och ska av och man slipper beblandas med korvar, dressing och drägget som hör till. Man får vara lite ifred. Jag tål nämligen inte längre den inruttna atmosfär som infinner sig när tjogvis med primitivt berusade tonåringar packas in i en buss och tävlar om att hävda sig i omogenhet. Det är nog väldig sällan som en bortamatch kan bli så dålig att 474:an hem skulle varit bättre.

Ikväll blir det schlagerfest hos Lotten igen. Om vi inte fastnar med gitarr och skrålande sång till gamla låtar efter kvällens omgång blir det eventuellt utgång också. Sen återstår att se hur jag lyckas undvika nattbussen hem…

Jag gillar att typ hälften av deltagarna på salsan var döva idag. Och då menar jag inte tondöva utan på riktigt helt utan hörsel. Det var en tolk med som översatte det dansläraren sa. Hur kul är inte det!?

Å gud! Jag såg ju melodifestivalen hos Lotten igår. Så fort det var slut drog vi igång på allvar med låtar från 2007. Hur kul som helst tyckte i alla fall jag, Amanda och Lotten. Johan och Simon spelade minipingis och tyckte nog att det kunde ha räckt med att se årets bidrag.

Men. Vad är det för melodifestival i år egentligen?

1. Jessica, min favorit. Besvikelse när hon får en medioker och seg låt.

2. Salem. Jag har svårt för honom och den här låten gjorde honom inte bättre.

3. Olas hår. Oj oj oj. Då gillade jag faktiskt silver-jennys arm bättre.

4. Ingen kan nog knäcka Krisitan Luuk på att vara rolig programledare, men i år är de så dåliga att det nästan blir ännu roligare. Urusla skämt helt utan tajming kommer från både idol-Måns och hey babariba-Christin. Dolph Lundgren är ett skämt i sig.